Lärlust...

Har en febrig och lyrisk känsla i kroppen. Vill att tiden ska stå still och vill inte att lektionen någonsin ska ta slut...Upplever att många i rummet känner precis detsamma. Vill veta mer, vill pröva mer och frågorna haglar i rummet. Det ena leder till det andra och vi kommer tillsammans till nya höjder...Saker jag inte hade en aning om för tre timmar sedan är jag nu så nyfiken på att jag nästan är beredd att offra vad som helst...

Plötsligt bryts förtrollningen och en förmiddag på dreamweaverworkshop är till ända.

-Jaha och ni har väl koll på uppgifterna och så syns vi vecka 10 igen...

Är det mänskligt att avbryta någon som befinner sig i LÄRFLOW? En männsika som helt fångats av stunden och bara vill ha mer. En männsika där LÄRLUSTEN har tagit över allt och som hör någon säga: -NU är lektionen slut och vi ses...

På väg hem på tåget funderar jag på hur jag på olika sätt kan försätta mig i detta magiska tillstånd igen. Jag har en lång Att-göralista med olika uppgifter till kursen, till mitt ordinarie jobb och till mitt vanliga liv hemma. Trots alla andra uppgifter och utmaningar vill min hjärna inte sluta tänka på förmiddagen.

Vilken trigger skulle jag kunna ha för att framkalla LÄRLUST i andra sammmanhang? Går den att framkalla på kommando?

För mig är LÄRLUST en förutsättning för kvalitativt lärande och jag funderar vidare på hur den visar sig och när? Efter en stunds reflekterande kommer jag fram till följande:

Den visar sig genom att jag blir totalt fokuserad på det jag gör.Tid och rum försvinner. Oftast i samspel med andra härliga männsikor där mångfald ger mertänk. 

Gärna med en inspiratör i centrum som utmanar och får mig att ta steg över nya trösklar, som jag på egen hand kanske skulle vänt vid.

ALLTID utifrån min egen fria vilja. När jag har valt att jag vill göra det här...Jag vill veta mer om...Jag VILL...

Det här året där jag tänker så oerhört mycket runt mitt eget lärande och runt min egen lärarroll, vad kommer det att få för konsekvenser för mitt fortsatta lärarliv?

Har ofta fokuserat på elever som tappat motivation under mina år som lärare.

Ska fokusera extra mycket på elever med LÄRLUST ett tag nu när jag är ute i skolorna. Jag vill förstå...

Jag känner hur jag alltmer förändras och vem vet kanske blir jag en omdefinierad pedagog till slut...

Klass 9A

I måndags var det dags för SVT:s satsning Klass 9a...
Jag läste om programmet och det stod att lärarna skulle bli coachade i år, vilket naturligtvis intresserar en coachutbildad lärare.
Jag bänkade mig och tänkte att lite spännande kan det säkert vara. Förra omgången såg jag och fastnade då bland annat för idrottsläraren Igor Ardoris förhållningssätt och inställning.

Han är mental tränare och jag har också läst och rekommenderar hans bok...
Målmedvetet lärarskap. 

Han var tyvärr inte med.

Vad skulle jag få se?
Jag hoppades att man skulle satsa på att lyfta och stärka såväl lärare som elever. För mig är just det hela coachingens grundidé. Att lyssna, ställa frågor, medvetandegöra, utmana och leda framåt utifrån individens styrkor och inre drivkraft. Att göra allt man kan för att få en människa att se sin egen potential och agera utifrån den!

Hur blev det då? Ja första avsnittet var i mina ögon grymt och hänsynslöst och absolut inte hjälpsamt för lärarkåren och därmed heller ej för eleverna. Så långt ifrån coaching man kan komma! När en människa, som den manlige läraren Johnny uttrycker att han känner sig kränkt, är gränsen överträdd med hästlängder enligt mitt tycke. Visst jag vet att elever kan känna sig kränkta ofta och det är precis lika illa...Vad ville man uppnå genom att ensidigt såga pedagogernas insatser? Är det så vi får människor att växa och utvecklas?
På vilka andra sätt skulle man kunnat hjälpa dessa pedagoger i sitt lärledarskap är en fråga jag ställer mig? Konstruktiv kritik och feedback kan ges på många sätt. Det här sättet tilltalade inte mig!

Jag hoppas att det blir en vändpunkt efter detta avsnitt och att lärarkåren i Skolsverige inte framställs enbart på detta sätt!

I år arbetar jag på Utvecklingsenheten i Mölndal och lärarlyfter och har just nu inga elever. Första gången på över 20 år, men har som tur är varit ute på skolbesök i veckan och då träffat härliga och drivande pedagoger som vill och åstadkommer så mycket i sina klassrum tillsammans med sina elever! Synd att den bilden så sällan visas i media.

Jag vill verkligen att Skolsverige ska förändras och alla sätt som kan leda till bra förändringar välkomnas verkligen, men efter första avsnittet av klass 9A är jag inte övertygad om att detta program är hjälpsamt. Hoppas jag ändrar uppfattning....