Skapande skola

I tisdags var det dags att ha en uppstartsdag för de pedagoger som bestämt sig för att delta i Skapande skola i Mölndal. Dagen hade ett skiftande innehåll. Vi växlade mellan föreläsning runt web-digitalt berättande, estetiska lärpocesser och processtänk runt deras projektidéer samt filmworkshop.

När hela rummet var fyllt av entusiastiska pedagoger som ville något, fick jag riktiga lyckokänslor. Precis som när kreativa lärare arbetade med film. Teamwork och här kan man också förstå varför filmarbete är ett oerhört bra verktyg för att träna IKTkunnande, kreativitet och samarbetsförmåga. Viktiga framtida kompetenser eller hur? Här kommer en liten filmsnutt från processandet runt eget projekt och filmworkshopen från dagen:




Hur kan man behålla och utveckla det klimatet på den vanliga skolan? Är en av nycklarna att man får arbeta mer med det man själv vill och tror på som pedagog? De här lärarna hade själva valt att arbeta med detta projekt och min erfarenhet i skolan av lyckad undervisning eller lyckat lärande kanske det kallas, är att elever som väljer att arbeta mer utifrån intressen och egna val sprudlar av energi och motivation. Är det så enkelt?

Det var en fantastisk dag och jag är stolt över att få arbeta tillsammans med dessa kreativa pedagoger, för projektet har bara börjat. Det är den här typen av lärare som kan få skolan att lyfta!

Extra roligt var det också att vår nya förvaltningschef Ing-Marie Rundvall, från Barnomsorgs- och Utbildningsförvaltningen i Mölndals stad kom på besök, liksom kulturskolans rektor Andrine Bendixen Mangs. Tack också till Pär Holmertz och Anders Ericsson, som jag har äran att få samarbeta med i projektet.

Skola-till vad? Learning? Teaching?

För varje dag som går känner jag alltmer att en skolrevolution är i antågande. Skolan med sin snäva kunskapssyn får allt svårare att hävda sig som kompetensutvecklaren nr1 hos eleverna.
Många av eleverna känner redan intuitivt, det många av oss vuxna som är mycket på nätet börjar förstå. Det finns hur mycket som helst att lära sig på nätet om nästan vad som helst, när som helst dessutom. Learning kan se ut på många olika sätt. Är det mindre värt än teaching? Enligt mig är det klart roligare att lära sig via learning.



För någon helg sedan kom min sambos pojke hem från skolan, extra glad och visade mig sin mobiltelefon. I den fanns en mangateckning, som han hade gjort på en bild lektion. Innan har han aldrig direkt visat att han tyckt speciellt mycket om bild. Jag frågade honom om han hade kollat på How to draw mangafilm på Youtube, eftersom en elev i skolan hade visat mig det:



Det slutade med att han satt hela nästan hela helgen vid sin dator och tecknade och lyssnade på olika filmer. Vid slutet av söndagen var resultaten klart märkbara, från enkla mangateckningar till alltmer avancerade.
Vad hade han lärt sig förutom att teckna manga?









Enligt mig hade mycket engelska kommit in i hans huvud och han hade fått en bild av hur how to film kan inspirera. Det ledde sedan till nya skissblock, pennor och ytterligare timmar användes för att teckna manga. Kanske är ett nytt intresse för teckning fött hos honom. Det ledde också till att han blev medveten om sitt eget lärande. Bild och musik via how to blir så påtagligt. Du hör eller ser att du har blivit bättre.

Så vad drar jag för slutsats av detta?
Att skolan behöver lära sig mer om hur lärande kan ske och erbjuda och stimulera till användande av fler sätt än idag.
Att den kreativitet en motiverad elev som drivs av egna intressen visar på är fantastisk.
Att jag vill lära mig mer om de olika möjligheter web 2.0 kan ge oss lärare.
Att lärande inte enbart låter sig puttas in i en skolbyggnad längre.
Att förmågan att läsa, granska kritiskt, reflektera, kunna engelska och behärska nätet kan få en människa att komma väldigt långt i sitt kunskapande.

Läsupplevelse ger läslust?

Läsa, denna ädla konst som är ett av benen i ämnet svenska. Ändå så svårt. Visst vill jag att alla mina elever ska få samma härliga känsla som jag kan få av en god bok. Kommer den skönlitterära läsningen att bestå? Vem vet med säkerhet? Jag älskar att läsa, men dras alltmer mot film och andra former av text.

Vad väljer dagens unga om de har tid över? Böcker? Kan jag föra över min känsla för böcker och öka deras läsande på andra sätt än de som är vanliga i skolan idag? Det är en fråga som jag tänker mycket på just nu. Mina egna barn är också ganska svårmotiverade. Håller läsupplevelser alltmer på att bli filmupplevelser eller kommer båda riktningarna att löpa sida vid sida?

Tyckte nu att det var alltför längesedan jag läste skönlitteratur och som svensklärare känns det nödvändigt att läsa. Tog mig i kragen åkte till Bokia och gick omkring bland pockethyllorna utan något egentligt uppslag. Plötsligt stod en liten tant, som sänd från himlen bredvid mig och sa: -Tittar du på den boken? Det är en härlig feelgood bok! Hon lät så övertygande att jag tog boken som heter: Guerneyseys litteratur- och poptatisskalspajssällskap och är skriven av Mary Ann Shaffer, som en av de böcker jag köpte. -Är jag galen? tänkte jag. I samma stund sa min magkänsla: -Köp den!

Köpte den och en bit in i denna brevroman fick jag ett citat:
"Det är just det som är så underbart med att läsa: man blir intresserad av någon mycket liten detalj i en bok och den lilla detaljen leder en vidare till en annan bok och ett stycke i den leder vidare till en tredje. Det hela fortsätter som en geometrisk talföljd-det tar aldrig slut och allt detta bara för nöjes skull."
Fortsatte framåt och är nu en bit in i boken. Lät mig hänföras och läsa för nöjes skull halvliggande i min soffa. Kan det vara en av nycklarna till att eleverna ofta upplever läsning som tvång, att de sällan får nöjesläsa-utan vi svensklärare har alltid ett batteri med uppgifter kopplade till deras läsning. Hm? Svår ekvation att lösa. Får nog fundera vidare lite...

"En bok är som en trädgård som kan bäras i fickan."
Arabiskt ordspråk

Besök på Notschool

Så bar det av till London och Notschool. Detta fantastiska och gigantiska projekt, som bedrivs som en onlineskola. En fantastisk kvinna vid namn Jean Johnson ansvarig för en skola med mentorer och experter istället för lärare.

En skola där man tänker learning istället för teaching. En skola där how to filmer är en viktig del av lärandet. En skola där elevernas intressen används som bas för lärandet. En skola med elever som av olika skäl valt att inte gå i skolan. Någon som orkat bry sig på allvar om dessa barn som skolan oftast inte klarat av.

Vid besöket var en grupp av intresserade lärare, skolledare mm från Sverige med. Jag och min rektor föreläste också. Svårt och stort för mig. Jean och hennes team har varit och besökt oss på vår skola vid två tillfällen och då tittat på ett av projekten som jag är en del i, ett samarbete med Notschool: In2ition på Almåsskolan-Elever som zappar skolan. Hon är intresserad av vår modell, som inte är online utan mer har skolan som bas, även om den bygger på IKT och intressen som grund för inlärning och motivation. Ett positivt förhållningssätt och coaching är också viktiga inslag. Vi vill absolut få lov att göra den ännu mer online och halvdistans. Vi ser den som en möjlig väg mot Almås 2.0. En fantastisk om än tröttande resa! Jag tror att jag har sett en glimt av hur framtidens skolan kan se ut.....Den är klart mer Notschool än idag, bygger mer på möjligheter, motivation och intressen som redskap vid inlärning. En sådan skola som jag vill arbeta på! En sådan skola som jag vill ha mina barn på!

Direkt när ja kom hem besökte jag vår kommuns nya utvecklingsenhetschef, full av iver berättade jag för honom om hur jag ser på vad som behövs i vår kommun för att skapa en skola 2.0. Jag blev lyssnad på och fick kloka tankar och frågor.

Nu har jag verkligen varit utanför trygghetszonen en period. Det gjorde att jag inte skrivit så flitigt i min blogg på ett tag. Tid för eftertanke.........